Våra läkare är välutbildade och mycket kunniga. Men det är inom områden som diagnos och behandling. Att bedöma huruvida någon är arbetsför eller inte är inte läkarnas uppgift. Det har kanske varit det men i dagens samhälle med så många olika sorters arbetsuppgifter är det väldigt komplicerat att bedöma arbetsförmågan.
En bruten fot kan innebära väldiga problem för en busschaufför att köra bussen. Men att jobba med dataregistrering kan fungera bra.
Nu menar jag inte att man skall omskolas vid kortvariga skador. Jag menar att det är viktigt att ha kunskapen om arbetsformen och vilka hjälpmedel som finns till hands när man skall bedöma om en person skall sjukskrivas eller ej. Och detta bör göras av personer som är insatta i området, ex arbetsterapeuter. Om man så vill kan dessa terapeuter vara anslutna till försäkringskassan, fast det är tveksamt med tanke på den kvalitet som hålls där.
Långtidssjukskrivna måste få komma till både läkare och arbetsterapeuter för vård och stöd. Det måste vara oerhört jobbigt att vara svårt sjuk och bara bli medicinerad. Att få stöd, råd, uppmuntran och tips är lika viktigt. Och att arbetsförmågan blir bedömd av kunniga människor.
På så sätt skull läkarna slippa en stor del av sin arbetsbörda och så kan de ägna sig åt det dom kan.
Att 65% av alla som blir sjukskrivna skulle vara bluffare låter väldigt konstigt. Det skulle innebära att det är läkarna som bär det största ansvaret för de höga kostnaderna för sjukskrivningarna. Sjukskriver de verkligen i blindo? Eller är bluffarna så bra att våra välutbildade läkare går på dem? Finns det inga kriterier för när en sjukskrivning skall göras utan det är helt upp till läkaren att själv fatta beslutet?
http://www.aftonbladet.se/debatt/article8461352.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar