Det är inte lätt alla gånger. Man tycker att man gör ett bra jobb men så får man ingen uppskattning av chefen. Många av arbetskamraterna tycker att man gör ett bra jobb och de trivs i ens sällskap. År efter år utför man de sysslor som blivit en ålagda men när chefen håller tal på julfesterna så nämner han en inte. Man hoppas bli nominerad till månadens anställda men faller alltid vid målsnöret. Det är jämt någon annan som har gjort något lite mer speciellt än en själv. Hittat på något som man själv inte tänkt på, eller rättare sagt man har givetvis tänkt på det länge men inte förverkligat det. Det är för jäkligt!
Så till slut får man nog, tar ett par extra groggar på personalfesten, ställer sig upp och gör klart för alla att man min själ är trött på att alltid få stå åt sidan för andra när man själv är så jäkla bra, alltid ställt upp och att alla faktiskt älskar en.
En stor del av arbetskamraterna håller med. Men så skall det alltid dyka upp någon besserwisser som påpekar att man faktiskt blivit månadens anställda och dessutom omnämd i jultalet även om det var ett antal år sedan. Så förbannad man blir då! Fattar idioten inte att man vill bli månadens anställda fler gånger och man vill bli omnämd i jultalet varje år eller åtminstone vartannat för det har man förtjänat!
Man har visserligen inte presterat något speciellt extra sedan den där gången man blev uppmärksammad men man har presterat. Samma sak om och om igen men ändå.
Men man får väl trösta sig med att få en guldklocka efter 25 år och visa sitt missnöje genom att inte gå på julfesten. Då får de allt så de tiger!
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article8440480.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article8443217.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article8431852.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar