Det är märkligt att man aldrig kan vara nöjd med hur saker och ting är.
I många år har jag tyckt att vintern i södra sverige har varit ett stort slöseri med energi. Mörkt, trist, grått och brunt. De få dagar som det har kommit snö har varit bortkastade eftersom det ändå töat bort direkt och bara blivit blaskigt och kladdigt. En uttalad önskan om att få en riktig vinter med snö och kyla och att allt skulle vara trevligare då.
Nu har den önskan blivit uppfylld. Första snön kom i slutet på November och har legat kvar sedan dess. Aldrig att jag upplevt något liknande.En riktigt vit jul, snö på nyårsnatten och minusgrader så det står härliga till. Och så trött jag är på det!
Skotta snö för att komma ut, skotta snö för att komma in. Ett vitt täcke som sakta kväver en, pressar luften ur lungorna. En smått klaustrofobisk känsla. Kommer det vita någonsin att försvinna? Jag vill inte gå utomhus längre. Trädgården är otillgänglig, försvunnen under snömassorna. Inte ens hunden vill gå ut.
Nej, ett par dagars snökladd och sedan lite plusgrader är bättre. Eller ännu hellre sol och 20 grader varmt.
Många tycker att det är så skönt med årstiderna och att förhållandena ändras så man kan njuta av skiftningarna. Jag håller inte med. Jag vill ha värme och en viss förutsägbarhet. Kunna öppna dörren och gå ut i shorts och t-shirt. Varför bor jag här?
http://www.aftonbladet.se/vader/article8375096.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar